Vlieland, Holland

13.7-19.7.2022

När vi körde in mot Vlieland (med de ca 160 NM avklarade) hade vi strömmen emot oss. Vi fick vara koncentrerade för att hålla oss rätt i den trafikerade farleden in. Vi ankrade utanför hamnen bland flera andra båtar. Vi kontrollerade noggrant var vi ankrade för tidvattenskillnaden var över 2 meter. Vid lågvatten uppenbarade sig land runtomkring oss där det varit bara hav tidigare. Strömmen var så stark vid ankringen så det kändes lite otryggt först, innan vi såg att ankaret höll även när strömmarna ändrade riktning med 180 grader vid låg- och högvatten. Enorma holländska träskutor seglade runt på området. De kom bara någon meter från båten ibland. Malin vågade inte nästan se på. Redan långt innan resan började har vi haft kontakt med svenska familjen Lindén på båten Tiger Lily. Barnen har spelat Minecraft online tillsammans nästan ett halvt år innan vi for. Nu äntligen kom de ikapp oss och vi fick träffas på riktigt. Vi hade fått tips om en bättre ankring lite längre in i viken. Där vi stod ankrade nu var tydligen för båtar som väntar på att få komma in till hamn. Både Aegir och Tiger Lily flyttade dit. Där var nog mindre strömt och finare utsikt. Vlieland blev nog ett av våra många favoritställen under resan. Kilometer långa vita stränder, mysig liten stad. Barnen fiskade krabbor och simmade massor. Kevin spurtade med att stampa hårt med hälen i den mjuka sanden för att få till den djupaste gropen. Malin tänkte att hon kan visst också få till en bamsegrop och stampade till med hälen allt vad benen förmådde. Det blev något hon kom att ångra! Antagligen sträckte hon något i foten för under en veckas tid var foten rejält uppsvälld och hon gick runt och haltade. Det som var lite knepigt var att ta i land med jollen pga tidvattenskillnaden. Jollen måste bäras långt upp på land för att klara sig undan högvattnet. Oftast när vi skulle tillbaka till båten på eftermiddagen så var det lågvatten och vi var tvungna att bära jollen närmare 100 meter genom lerigt botten med sjögräs, krabbor och vassa ostron på bottnen. Vissa i familjen har sjögrässkräck så detta var nog en utmaning. Trots att vi hade stövlar på. I hamnen träffade vi båten Ellinora från Sverige. De hade en 11 årig dotter som Nathalie var så lycklig över att få leka med. Vi träffade även norska båten Triola som ankrade i närheten av oss. De hade 3 barn i lämplig ålder. Svenska Exite med två yngre barn träffade vi på stranden. Redan nu har vi hunnit träffa så många trevliga långseglare!