Martinique och Dominica

Som vi skrivit om tidigare så blåser det nästan alltid NO vind denna årstid i Karibien, alltså motvind. När vi nu skulle norrut från Saint Vincent till Martinique så hade vi nog läst om att man ska segla nära läsidan av öarna för att enklast komma sig norrut... men det hade vi tydligen glömt bort då vi skulle till Martinique. Vi tyckte att vi kunde sikta ganska bra mot Martinique i motvinden, så vi seglade för styrbords bog ända till Martinique, för att där ta ett slag in mot land. MEN... det gick inte! Mellan öarna var strömnen österifrån stark och i kombination med stora vågor och 10-15 m/s vind från NO så drev vi längre och längre västerut trots att vi seglade full kryss. Vi försökte slå, men strömmen och vågorna gjorde att slagen blev 190 grader. Alltså vi kom bara längre bort från Martinique trots att vi kryssade mot ön. Uppgivenheten var stor och Malin tänkte att vi nog kommer till Kuba nu istället för till Martinique! Till råga på allt kom squall efter squall med väldigt hårda vindar och massa regn. Vi startade motorn och kryssade med hårt skotade segel så högt vi bara kunde och slutligen kom vi fram till Martinique, 80 sjömil på 40 timmar. Malin blev att kalla denna etapp för "Helvetesseglatsen till Martinique". Men det var verkligen värt besväret! Vi ankrade utanför centrum av Fort de France, nedanför Fort Louis. De franska öarna är helt olik de icke-franska. Här finns fina asfalterade gator, riktiga bussar (ingen rostig Hiace som på de icke-franska öarna) och det fanns till och med en rulltrappa i en galleria! Det blev ganska intensiva dagar.  Här lär vara det bästa stället att bunkra mat på för hemfärden så i några dagar tog vi lokalbussen till en stor matbutik och gottade oss i att återigen kunna köpa mat, speciellt frukt och grönt, till ett pris vi kan betala. Båten är nu återigen fylld med mat så vi bara behöver tilläggsbunkra lite innan Atlantöverfarten hem sen. Även vatten fyllde vi på vid en bensinmack med en kvinna som nog hade vissa svårigheter att räkna. När vi först frågade vad det kostar att köpa 400 liter kranvatten så sa hon 2€/liter, alltså 800€ för 400 liter! Hmm... sa vi... dyrare än bensin??? Vi köpte inte vattnet. När vi nästa gång såg henne sa hon att hon räknat fel. Vattnet kostar 0.20€/ 100 liter, alltså 0.80€ för 400 liter. Det var ett nästan för bra pris och vi hämtade våra 400 liter i dunkar. 100 liter i gången med dingen. När vi nöjt tankat i alla dunkar i båten hördes det gälla tjutandet av pilslarmet! Vi öppnade durkarna och ser att allt vårt dricksvatten vi kämpat med att hämta, sprutar ut genom tankmätaren som tydligen rostat sönder! Hela gängan på mätaren var borta. Vi fick pluggat hålet, men 200 liter hade redan sprutat ur tankarna... Janne spenderade halva dagen med att gå runt till olika butiker för att hitta en riktig propp. Det fanns icke, men en ny vattenmätare hittade han som vi fick skruvat på. Då var det bara att köra den långa sträckan runt udden för att köpa mera vatten. Denna gång kostade det 2€/100 liter och det tror vi är det korrekta priset. 

Anledningen till att vi for till Fort de France just nu är att det är en stor festival på gång. Vi älskade karnevalen! En oförglömlig upplevelse! Stämningen på stan var glädjefylld och energisk. Varje dag hade ett tema för paraden. En dag skulle man klä sig i djävulens färger, en dag som mixed gender... mm. Paraden drog fram genom staden med dans, musik och fantastiska dräkter. Det blev så mäktigt då en av paradens trumorkestrar stannade till och spelade så energiskt på sina enorma trummor, så vi trodde våra hjärtan skulle trilla ut. Stämningen just där och då blev så mäktig så Malin fick kämpa hårt för att inte släppa en glädjetår. (läs: en störtflod av tårar över att livet är så fint) Att vi får dela denna glädje med människor på andra sidan jorden. Det blev en sån gemenskap med alla okända. Efter paraden så kom partylastbilen med dundrande hög musik som en känd dj spelade. Alla dansglada hakade på efter lastbilen och dansade sig genom stan.

Efter paradveckan var öronen och dansmusklerna nöjda över att få vila lite. Vi ankrade i den lugna viken Anse Noire. Vi simmade in i en trång grotta. Där var jättehäftigt. Barnen blev överlyckliga över att hitta fina hoppklippor vid grottmynningen. Vi hade en fin eftermiddag i vattnet! Vi hade fått inbjudan till 12-års kalas så vi satte nu kurs mot Le Marin. När vi närmade oss Diamond rock såg Janne valar långt borta. Vi avvek från vår kurs och körde närmare. Oj vilken mäktig show vi fick! Det visade sig vara två knölvalar. De sprutade vatten, hoppade högt upp över havsytan eller låg och slog upprepade gånger med stjärtfenan i vattnet. Säkert en halvtimme höll de på.

Väl framme vid Le Marin hittade vi en ankringsplats i den oändliga mängden utankrade båtar. Värmen var tryckande då det var vindstilla i viken. Efter det trevliga kalaset flyttade vi oss ut till ankringen vid Saint Anne. Där fanns flera vackra ställen att snorkla på och fina sandstränder. Barnen från 3 båtar hade filmkväll och vi vuxna fick finna oss i att avlägsna oss till en annan båt.

Vi började nu söka oss norrut och tog ett stop i Anse d'Arlet. Där fanns riktigt fin snorkling på norra sidan viken. Bland annat den största scorpionfish vi nånsig sett, bläckfisk, parrotfish och många andra färgglada fiskar. Vi ankrade även en natt i Grand Abse d'Arlet. Men den var inte lika trevlig tyckte vi. Vårt sista stop på Martinique gjorde vi i Saint Pierre. Staden blev 1902 totalförstörd av vulkanen Montagne Pelées utbrott. Den enda överlevande lär ha varit en fånge som tack vare tjocka fängelseväggar överlevde. Vi gjorde en vacker och ganska krävande vandring upp till den ännu aktiva vulkanen. Det blev totalt 13.5 km vandring från 800 höjdmeter upp till 1400 höjdmeter. Ställvis var det klättring brant uppför stenväggen. Den väldigt höjdrädda Malin var flera gånger beredd att svänga om, men insåg att det skulle bli ännu värre att klättra nedför denna brant. Utsikten var magisk och barnen orkade bra. Blodsockret var under kontroll hela utflykten. När vi var på väg tillbaka ramlade Nathalie och stötte handleden. Med en mitella gick det nog ändå bra för henne att gå ner tillbaka. 

Vi klarerade ut från franska Martinique och styrde vidare norrut mot Dominica. Vi hittade ankringsplats i den södra delen av viken vid Roseao. Redan här syntes det hur frodig och vacker natur Dominica har. Efter inklareringen gick vi på stan och flera personer frågade hur det är med Nathalies arm (som var i bandage och mitella). En av dem var en man som tydligen var läkare. Han erbjöd sig att där på gatan undersöka hennes arm. Vilken vänlig själ! Han undersökte varsamt och meddelade att den nog inte var bruten. Han rekommenderade dock att vi skulke köpa en skena istället för bandaget, så det gjorde vi. En knapp vecka senare (med skenan) så var armen bra igen!

Vi gjorde 3 utflykter på ön. Alla med lokalbussen, en gammal rostig Hiace som inte ville starta på första utflykten. Vi besökte Middleham falls, en vandring genom magiskt vacker regnskog. Fåglarna sjöng så vackert, bananer växte i träden utmed stigen, barnen fick syn på en lian och vi tillbringade en lång stund med att svinga i lianen. Själva vattenfallet var mycket sevärt och vi badade i det iskalla vattnet och åt lunch på klipporna. 

Nästa utflykt vi gjorde gick till Trafalgar falls. Dit var vandringen kort och väldigt turistig. Man gick en kort sträcka till en plattform där man såg de två häftiga vattenfallen. De flesta stannar där och vänder sen tillbaka.... men då går de miste om hela upplevelsen! Klättrar man högre upp på de hala stenarna så kommer man till paradiset. Ur berget strömmar varmt vatten från vulkanen, så vattnet i vissa delar av vattenfallet är som spa delux. Såå skönt! Vill man svalka sig lite söker man sig bara lite närmare det kalla vattnet. Väldigt annorlunda upplevelse. 

Vår sista utflykt gjorde vi till Titou Gorge. En grotta som man kan simma in i där scener från Pirates of the Caribbean filmen är inspelad ifrån. Vi har simmat i flera grottor förut, så denna upplevelse var därför inte något extra.  Men vi kände igen oss från filmen, det var ju spännande! På vägen hem fick vi lift på ett bilflak en bit. Han körde i en rasande fart, och vi tjöt och skrattade på flaket! Utflykterna på Dominica blev nog en av toppupplevelserna i hela Karibien!