Luanco, Spanien

21.8-23.8.2022

Väl framme i Luanco ankrade vi. Luanco var en mysig liten stad. Barnen hade så roligt med barnen från Tiger Lily då de hoppade från en hög kajkant nära stranden. Vädret var nu märkbart varmare än tidigare och vattentemperaturen närmare 25 grader. Vi hade det gött! På kvällen hördes ett väldigt konstigt ljud inne i båten som vi inte fick placerat. Ett högt knäppande ljud. Tiger Lily hade samma ljud i sin båt. Det sägs vara fiskar som äter av skrovet eller små räkor som sitter på skrovet och gör ett knäppande ljud. Peter och Jenny från Tiger Lily hade köpt en lokal cider som de ville bjuda på under kvällens båtråd. Det var en speciell cider som skulle hällas från en mycket hög höjd för att hinna syresättas före det träffade glaset. Detta blev till ett mycket roligt minne med många skratt!

Under dagarna på ankare hade båten svängt hit och dit med tidvattenströmmarna och vi hade ibland en känsla av att allt inte stod rätt till. Ibland hördes ljud från kättingen och vi kände ibland ett konstigt ryck i båten. Det som vi lite hade befarat besannades då vi skulle ta upp ankaret... KÄTTINGEN SITTER FAST! Vi hade bestämt att vi seglar vidare lagom innan vinden vänder och vågor börjar komma rakt in på ankringsplatsen. Den tidsplaneringen gick i kras då vi inte fick upp ankaret. Vind och vågor började pressa in. Både Peter och en vänlig seglingsinstruktör snorklade ner till ankaret för att se vad som var problemet. Seglingsinstruktören sa bara "no, no.... Impossible...". Kättingen var två varv runt en sten och hade fastnat i en spricka i stenen. Det var flera meter från stenen och ankaret så vi påbörjade operation "rädda ankaret". Till vår glädje hade vi satt en ankarboj, så från ankaret gick en lina upp till en boj. Detta skulle ha gått hur bra som helst i lugnt väder, men nu var det vind och vågor som gjorde allt svårt. Båtens för var fast mot stenen och vi försökte vinscha in ankaret med linan från ankarbojen mot sidan av båten. Janne sträckte axeln och en vinsch gick sönder. Men slutligen fick vi upp ankaret vid sidan av båten och lyckades kapa av kättingen. Stora märken i skrovet har vi som minne från denna obehagliga erfarenhet. Och 40 meter kätting gick vi miste om. Vi är glada att vi köpte mera kätting i Dunkerque så att vi i alla fall har 40 meter kvar nu tills vi får köpt mera kätting ännu en gång.