Lanzarote, Kanarieöarna

15.10-21.10.2022

Vi seglade vidare 35 NM till den södra ändan av Lanzarote. Vi ankrade utanför turiststråket vid Puerto de Playa Blanca. Här fick vi återse Tiger Lily igen, vi hade varit ifrån varandra sedan Porto Santo. Det blev några dagar med strandhäng och vandring på staden. Vi blev kontaktade via Noforeignland av en brittisk familj som fanns i marinan i Rubicon riktigt i närheten och ville träffas för att leka. Vi och Tiger Lily träffade dem på stranden. Barnen simmade och lekte med de engelskspråkiga nya vännerna. I hamnen i Rubicon fanns en båttillbehörsbutik. Vi fick skaffat en del grejer till båten därifrån. Ankringen vid Playa Blanca var bra men passagerarfärjorna som körde frekvent drog upp massor av svall. Färjorna blev ett hett samtalsämne ombord. "Akta, nu kommer Fred Olsen!!!!" eller "Neeeej, nu kommer Armas!!!!" Efter något dygn flyttade vi oss bort från turiststråken till det mera natursköna Papagayo. Vid ankrade ganska nära stranden. Efter ett tag hörde vi det numera kännspaka ljudet av kätting som rasslar mot sten. Och javisst! Igen satt vår kätting fast i stenarnas vassa gap! Janne snorklade ner och såg hur kättingen satt fast. Denna gång gick Backlunds ut som vinnarna. Vi lyckades efter en halvtimmes krångel få kört båten så att kättingen kom ur stenens grepp. Vi flyttade oss längre ut och ankrade om. Ankringsplatsen var lugn, men vågorna slog höga mot stränderna. Då vi skulle iland valde vi ut stranden med de lugnaste vågorna. Strandsättningen gick bra men vi hade helt tydligt hamnat på en nudiststrand! Medan vi lyfte upp jollen för att klara oss undan tidvattnet spatserade helt nakna män stolt runt i sin Adamsdräkt. Barnen blev förbryllade över den ovanliga scenen och man visste inte riktigt var man skulle fästa blicken medan vi gick mot stranden där vi skulle träffa Tiger Lily för att simma tillsammans. Vågorna som rullade in var roliga men vissa var nästan för mycket. Malin hamnade fel i en våg och slog runt och dunsade ner i sandbottnet under vågen. På kvällen hade vi Båtråd iland. Solen gick ner och barnen sprang runt med walkie talkies och lekte kurragömma. Det röda vinet rann sakta ner i strupen och en känsla av tacksamhet tog ett stadigt grepp om hjärtat. Tacksamhet över alla nya fina vänner, över älskade vänner och familj hemma och över att vi gav oss ut på detta äventyr. Den mängd vackra minnen vi får under detta år går inte att köpas för pengar.