Kielkanalen, Danmark, Kalmar, Höga Kusten och HEM!

Janne har en längre tid drömt om att ha en cykel av märket Long John, som det finns mycket av i Danmark. Därför tog vi omvägen till Horsens i Danmark där han köpte sig en cykel. Vi fick den att rymmas på akterdäck! Överlag var seglingen i Danmark lite komplicerad. Vi hade inte sjökort för området utan fick förlita oss på grova gratissjökort online. Påväg ut ur Dannark blåste det hårda vindar och vi seglade bidevind i 15 m/s. Vindarna lättade mot kvällen och vi var glada över att komma ut på öppet hav igen. När vi kom in på Sveriges farvatten så var det underbart med detaljerade sjökort igen

Vi fick en riktigt fin segling till Kalmar i Sverige. Slör i frisk vind. Vi ankrade utanför Kalmar slott. Där var mera oskyddat än vi räknat med, men värre ställen har vi ankrat på. Kustbevakningen närmade sig med snabb fart. Vi tänkte att man kanske inte fick ankra vid slottet... men de var bara nyfikna på oss och frågade om vi seglat långt! Vi såg säkert lite suspekta ut med akterdäck fullt med cyklar och palmer...

Efter Kalmar seglade vi till Lustholmen på Höga Kusten. Där hade vi stämt träff med barnens mormor och morfar. Vi ankrade och efter en stund hördes ljudet av deras kännspaka Bolinder. När de var tillräckligt nära blåste vi i våra snäckinstrument och de svarade med ett ynkligt tjut med en "blå, fånig liten tuta" som dottern uttryckte det. Glädjen var så stor att få återse dem och kramas efter 14 månader ifrån varandra. Vi umgicks och åt lunch i deras båt och på kvällen kom de över till oss på en rompunch och vi fick förevisa alla våra souvenirer. Dagen efter for vi till Härnösand och åt lunchbuffe innan våra vägar skildes åt igen.

Vi for vidare till Ulvön och träffade några båtar från hemmahamnen. Vi umgicks på kvällen och fortsatte följande dag över Kvarken mot Finland. Just i den trångaste farleden österut så dog motorn. Det blåste endast 1m/s så det var lite spännande att slippa seglandes bort från land och ut på trygga havet. Det visade sig att den elektroniska bränslepumpen hade hoppat ur sitt fäste och inte fick nån jordning. Vi hade gått ut med dag och klockslag för hemkomsten så vi tog en boj vid Euran (i våra hemmavatten) över natten. Följande dag körde vi den sista biten hem. Vi hade ett fasansfullt finländskt sommarväder... regn, rusk och vindar upp emot 15 m/s! Trots detta blev vi varmt mottagna av våra familjer och vänner. Malin hade bestämt sig för att inte gråta... men det sket sig rejält! O, så tårarna rann. Över glädjen att få återse alla man saknat, lättnad över att allt under året har gått bra och vi är tygga och friska tillbaka, över att se glädjen i barnens ansikten när de återförenades med sina vänner. En överväldigande känsla av att vi faktiskt genomförde denna dröm... med BRAVUR! Vi har haft ett helt fantastiskt år. Det kommer att ta en lång tid att smälta alla intryck och minnen vi fått.