Dunkerque, Frankrike

23.7-26.7.2022

På den 120 NM långa seglingen till Dunkerque var det mycket att väja för. Grundområden och ankrande lastfartyg... Utanför Rotterdam var över 50 lastbåtar ankrade i väntan på att få gå i hamn. När vi skulle korsa trafikseparationsleden mitt i natten så blev vi uppkallade av VTC som ville att vi skulle korsa exakt 90 grader. Även i Dunkerque, Frankrike, var vi tvungna att gå i marinan. Det är sällsynt med ankringsplatser i dessa områden. Som äkta finländare uttalade vi ortsnamnet som det skrivs. Senare så blev vi medvetna om att det ska uttalas "Dannkööööörk". Det fanns bra utbud i båttillbehörsaffärerna. Vi fick köpt en del grejer vi behövt, och vi fyndade även en begagnad ankarkätting, 20 meter lång, så nu har vi totalt 80 meter kätting. I hamnen träffade vi Holländska båten Equinox med Marjolein och Boudewijn ombord. Vi kom att bli vänner och håller kontakt även fast våra vägar senare skildes åt. Deras båt är något alldeles extra. Den tilltalar oss enormt. Den är som en storasyster till Aegir. Boudewijn repeterade tidvattenräkning med oss. Som tack fick de en burk äkta finsk ärtsoppa och varsin finsk öl. Ett annat väldigt trevligt par vi träffade var Karin och Hans på båten Liquid. De hade köpt sin båt från Brest och höll på att segla hem den till Holland. Karin hade bilen i Dunkerque då hon skulle köra hem därifrån. Hon erbjöd sig att köra oss till matbutiken. Det erbjudandet tackade vi glatt ja till! Janne och barnen for till en strand en bit bort och Malin for och handla. Man klarar sig inte alls med engelska här, men Karin hade mera koll på hur allt fungerade så vi lyckades fint med handlingen. Efter att ha plockat in all mat i båten så for Malin för att söka upp resten av familjen på stranden. Janne förklarade långt och invecklat exakt var på stranden de befann sig. Malin fnissade lite för mig själv över hur ingående förklaring han hade, nog hittar hon dem! Men när hon kom över bron och fick se den ändlösa stranden, helt prickig av de tio tusentals människorna som var där, då fick hon nog ringa upp Janne igen och be honom förklara riktigt, riktigt ingående var exakt de var. Hon hittade dem... till sist! Väl tillbaka vid båten umgicks vi lite mera med Karin och Hans. De gav oss en överflödig pilotbook över området, med fina tidvattentabeller i. Karin gav också Holländsk plättsmet och en uppblåsbar pool. Vi blev överrumplade av deras enorma givmildhet! Det enda vi gjort var att ta emot dem när de förtöjde. Senare på resan fick vi höra att Karin och Hans bestämt sig att också göra slag i saken och ska långsegla efter något år, tack vare att de blivit inspirerade av oss. Sent på kvällen hörde vi någon ropa Aegir upprepade gånger. När vi kom ut på däck så ville en Colin Archer replika förtöja utanför Aegir. De hade seglat i sträck från Azorerna och kom nu iland. De var glada, uppspelta och kramade varandra nöjda över att vara trygga iland igen.