Carriacou, Sandy Island och Petit Martinique 

Det var rak motvind på den korta seglingen från Grenada till den lilla ön Ronde Island strax norr om Grenada. Vi ankrade nära Tiger Lily och åt en snabb middag innan barnen försvann över till vännernas båt. Vi vuxna hade båtråd i Aegir. Nästa morgon ankrade vi jollen nära revet och snorklade. Återigen slås vi av hur vackert det kan vara under ytan, som en helt annan planet man får sväva runt i. Återigen fick vi se den, världens giftigaste fisk, stenfisken. Malins nya skräck. Den låg näst intill osynlig på en sten 1,5 meter under våra simmande kroppar. Skulle man trampa på dess giftiga taggar måste man snarast till sjukhus för att överleva. Barnen vet att akta sig, och inte röra nånting på korallerna. Vi vet inte vad som är giftigt eller farligt. På väg tillbaka till båten fick vi se en rocka som skrämt försökte gräva ner sig i sanden för att gömma sig.

Dagen efter fortsatte vi mot Tyrrell Bay på Carriacou. Återigen motvind! Vi börjar nu inse att det kommer att vara motvind största delen av vår tid i Karibien. Det kan vi inte förminna oss om att vi läst om innan, så det blev en ny lärdom. Strömmarna gjorde kryssen väldigt långsam på ena bogen och de 17 sjömilen tog nästan hela dagen. Vi ankrade i den fulla ankringsviken och tog jollen in till land för att handla lite festlig mat inför nyår. I Karibien är all mat så dyr så vi kommer alltid nästan tomhänta ut ur butikerna här... vi använder hittills mest mat från våra lager. Men nu festade vi till med frysta hamburgerbiffar och hamburgerbröd. Sallad, tomat eller gurka fanns inte i utbudet så grönsaker i burgaren fick vi glömma. Vi låg en natt i Tyrrell bay innan vi fortsatte vidare...

Vi körde mot Sandy Island. Redan på långt håll kunde vi se att detta var paradiset! En liten ö med turkost vatten och palmbeklädd vit strand. Alla moringbojar var upptagna, men man får ankra bara man aktar korallreven. Flera tusen euros böter väntar om man ankrar sönder korallreven. Sköldpaddor dök upp lite här som var i vattnet men de var skygga och ville inte fastna på bild. En flock pelikaner höll till i viken. De är inte speciellt vackra fåglar, men fascinerande ändå. De var duktiga fiskare. Klumpigt störtdök de ner i vattnet och fångade sin föda. Vi snorklade på helt fantastiska korallrev. Vid lågvatten blev det nästan för obehagligt grunt på det sydvästra revet enligt Malins mening. Man fick simma högst uppe vid ytan, rädd att sparka i nåt där nere, en stenfisk eller annat obehagligt. Det sydöstra revet var djupare och om möjligt ännu vackrare. Tillfredställd av allt det vackra åt vi vår nyårsmiddag och träffade upp Tiger Lily på stranden. Jenny bjöd på en hejdundrande eldshow. Vi fick även prova på, men det kan nog konstateras att det är svårare än det ser ut. (Vi kan lugna alla läsare, ingen av oss fattade eld...) Kvällen fortsatte i Tiger Lily och trötta stupade vi i säng, tacksamma över det fantastiska gångna år vi haft.

Efter att ha spenderat två nätter i paradiset skildes vår och Tiger Lilys väg åt. De skulle tillbaka söderut för att ta dykcertifikat och vi for till Hillsborough på Carriacou där vi ankrade. Där blev vi flera nätter. Staden var vänlig och inbjudande. Små affärer fanns överallt. Vi träffade en fransk seglare som fyllde sina vattendunkar ur en kran vid vägen. Det verkade vara helt tillåtet så vi fyllde på vattentankarna. 240 liter hade gått åt sen vi fyllde i Mindelo innan atlantöverfarten för 5 veckor sen. Vi hoppades kunna fylla på diesel också, och gick till bensinstationen för att se vad diesel i Karibien kostar. En ändlös lång bilkö ringlade sig mot bensinstationen. Vi frågade en man på gatan om det var extra billigt idag eller varför alla hamstrar bränsle idag...? Han berättade att bränslet tar slut ofta och idag har de fått en leverans. Mot slutet av dagen for vi med våra dunkar till stationen. Nu var det inte långa köer längre och diesel fanns kvar som vi fick köpa. Och billigt dessutom, 1€ / liter! En ung kvinna i gnistrande lackskor fyllde åt oss så det bara skvätte om det. Vi förundrades lite över skovalet dock...

Vi tackade trivsamma Hillsborough och fortsatte till Anse La Rocha Bay, även den viken på Carriacou. En liten ankringsvik med korallrev och en vacker strand med en restaurang. Man slipper dit bara sjövägen. Vi snorklade, simmade, samlade snäckor och for på en utflykt upp i djungeln. Stigen var väl utmärkt men de som var lite rädda av sig skrek nog till vid flera tillfällen när en 30 cm ödla rasslade iväg över stigen. Vid två tillfällen såg vi ormar och på väg ner såg vi en bedårande sköldpadda vid sidan av stigen. Den stod länge och tittade på oss och lät sig snällt fotograferas, innan den sakta gick vidare. Den missbedömde ett steg så dess skal klonkade till mot en sten. Ljuvligt djur!

Vi fortsatte efter 3 nätter vidare mot Petit Martinique. En liten ö som även den hör till Grenada. Massa fiskebåtar låg vid bojar, men bara få andra segelbåtar. Stämningen iland var lugn och harmonisk. Nathalie konstaterade att barnen här var glada. Och det stämde nog. De skrek, skrattade och stojade. Barn på tidigare öar har nog sett välmående ut, men varit väldigt tysta och inte gjort väsen av sig. Överallt hittade vi så vackra snäckskal. Allas ryggsäckar var fulla innan vi kommit oss tillbaka till båten. Senare kom Tiger Lily och ankrade bredvid oss. Vi gjorde en utflykt upp i bergen. Magnifik utsikt! Lösa gätter och höns går överallt. Vi klarar av den Karibiska värmen riktigt bra, men på vandringar upp i bergen blir det nog väldigt svettigt! Utflykten avslutades ned en kall öl på beachbaren. Senare anlände norska barnbåten Triola och vi gjorde alla en snabb avstickare till en riktigt öde ö! Mopion, även kallad Unbrella Island. Den är ca 20 meter stor med ett parasoll av palmblad. Snorklingen runt ön var vacker. Otroligt klart vatten! 

Vi seglade nu tillbaka till Tyrrell Bay som har en ganska skyddad ankring. Efter atlantöverfarten upptäckte Janne vid en rutinkontroll att styrvajrarna nästan hade gått av! Vi hade köpt nya i Grenada och det var ett heldagsprojekt att få dem bytta. Svettigt värre! Vi gjorde en utflykt med jollen i Mangroven. Övergivna båtar låg förtöjda. Hur detta blev deras öden kan vi bara,spekulera i... 

Vi klarerade ut från landet Grenada men gjorde ett stopp över natten vid Sandy Island, där vi varit innan, för att fira födelsedagar. Vide från Tiger Lily fyllde 11 år och och Jone från Triola fyllde 9 år. Vi fick uppleva ett minnesrikt kalas under palmerna där tårtätning och korvgrillning varvades med snorkling och sim. Snorklingen har blivit en av de saker vi, speciellt Malin, njuter som mest av. Det är att leva i nuet om något. Total tystnad förutom de egna lugna andetagen. En sån förundran och respekt inför allt det vackra under utan som vi inte tidigare fått erfara. Att det finns fiskar i så många olika former och färger... Snorklingsminnena vi får kommer att sitta fastetsade i minnet förevigt.