Vi fortsatte norrut till Canoan, för att tillsammans med Tiger Lily möta upp Ellinora i bukten L'anse Guyac. Canoan är lite av en rikemansö och vissa delar av ön får man inte gå iland på. Ankringsplatsen var vacker och snorklingen fin. Vi såg bland annat en Mantarocka. På kvällen blev vi bjudna på en ack så god pastamåltid i Ellinora... med vin! Vinet här i karibien är så dyrt så vin har vi inte haft sen Teneriffa. En kväll hade vi sundowner på stranden. I buskarna kröp landsköldpaddor prasslande förbi och solnedgången var likt ett vykort.
I Karibien, denna årstid iallafall, blåser det oftast NO vind 10-15 m/s. Ibland ONO. Så det är som regel kryss. Mellan öarna kan det även strömma ordentligt så ibland känns det lite trögt att komma sig norrut då strömmarna gör att man inte kommer sig så högt mot målet som annars. Så var det även på seglatsen upp till Bequia. Vi kom fram senare än planerat och det hade börjat skymma. På ankringsviken är det ställvis djupt och man borde hitta en sandfläck att släppa ankaret på. I mörkret var detta inte möjligt så först på fjärde försöket fick vi ankaret att ta. Det väntades hårda vindar så vi var glada att vi låg längst ut med bra utrymme att ha ut mycket kätting. Staden i Bequia är riktigt mysig, med många fruktstånd och hantverksförsäljning. En dag tog vi taxi till andra sidan ön tillsammans med Tiger Lily, Sylvia af Wasa, Linnea och Estehr. Därifrån gick vi en fin vandring till öns högsta topp. Vi hängde även mycket på stranden där barnen lekte och snorklade efter snäckor. Pojkarna hade tidigare byggt pilbågar som de nu gick runt och provskjöt lite med. En karibisk man med svårförstådd engelska hade gripit tag i Kevins armar och strängt förklarat att de inte får skjuta ödlor, då hamnar de i fängelse! Mannen visste förståss inte att våra barn aldrig skulle skjuta på nåt djur, absolut inte! Pojkarna upplevde nog händelsen som lite obehaglig... Snorklingen på Bequia var fin även den. Förutom att snorkla på revet snorklade vi även på ett vrak, en sjunken bogserbåt. Vår plotter har bråkat ända sen vi seglade till Kap Verde och vi hade köpt en begagnad plotter på Blocket som Sylvia af Wasas son skulle leverera till oss. Tack Tim för leveransen! Nu är vi nöjda över att kunna se vattendjupet och AIS båtar igen.
Nästa ö att besöka var den lilla obebodda ön Petit Nevis söder om Bequia. Bequia har lov att skjuta 4 valar per år, och på Petit Nevis fanns en gammal station där man slaktade valarna förut. Ännu idag jagar de sina 4 valar från små öppna träbåtar. Den första pilen måste kastas för hand och sen släpas valarna iland för slakt. Ön är utmärkt som dagsankring, men vi stannade nog över natten. Ganska rulligt var det dock där vi låg ytterst. Snorklingen däremot var med det intressantaste vi sett. Nästan snäppet bättre än Tobago Cays! Så spännande korallandskap och ett rikt fiskliv. Rekommenderas varmt!
Vi vet om att det är mycket kriminalitet på St Vincent och en del stölder från båtar, men vi beslöt ändå att besöka den vackra ön. Vi ankrade två nätter i den idylliska och lugna viken vid Byahaut. På dinghyavstånd fanns fina hoppklippor som barnen älskade, och runt hoppklipporna fanns fin snorkling. Men det mest spännande var ändå Batcaven! En grotta i vattnet som mynnar ut i en 10 meter lång och en meter bred skreva man kan simma genom till andra sidan. Det var mörkt, och en del vågor. I taket hängde en massa fladdermöss och väsnades. Pojkarna vågade simma genom där, men övriga familjen nöjde sig med att kika in i mynningarna. Men en häftig upplevelse!
Vi gjorde ett stopp till i Barrouallie, på Saint Vincent, som ligger på gångavstånd från Wallilabou där det finns gammal rekvisita kvar från Pirates of the Caribbean filmerna. När vi sökte lämplig plats att släppa ankaret på kom en båt vi hade träffat på och pratat med redan i Byahaut, "Old Fishkiller". En trevlig man som likt andra boatboys försöker sälja tjänster och varor åt oss "rika" turister. Han småpratade en stund och for. 5 minuter senare kom en till försäljare, en gammal man på SUP. Han var allt annat än trevlig. Vi tvekade lite om vi skulle köpa frukt av honom. Jag och Janne pratade ihop oss lite och vi bestämde oss för att inte köpa denna gång. När jag sa detta till honom stirrade han på Janne med sån ond, hatisk blick. Om en blickar kunde döda... Han kändes väldigt skrämmande! Vi bestämde oss för att köpa 2 mangos trots allt. När Janne och barnen var iland kom två pojkar, 12 och 15 år gamla, paddlande till Aegir på en SUP. Det visade sig att de var söner till "Old Fishkiller" och hade hört talas om oss via deras far. Vi pratade säkert 45 minuter om livet på Saint Vincent och hur det är i Finland. Pojkarna tyckte att vi absolut borde ha vapen ombord ifall nån skulle försöka råna oss.... hmmm... De var också väldigt viktiga med att de ville se Janne. 12 åringen kom tillbaka nån timme senare och var väldigt viktig med att få se Jannes ansikte. Han fick lite godis, vi uppskattade hans givande samtal. Rekvisitan från Pirates of the Caribbean filmerna var nog värda ett besök. Senare på kvällen såg vi filmen och kände igen oss i många scener!