Atlanten Saint Martin - Azorerna

Den 1.5 var vi redo för avfärd. Trots utlovade svaga vindar. Vi hade tagit avsked av våra vänner på ankringsplatsen och Janne for för att starta motorn.... inget hände... Vår kära Perkins som brukar starta så bra... startade inte! Efter lite meck kom den igång. Våra vänner stod och vinkade och vi blåste i våra snäckinstrument. Med facit i hand borde vi inte ha åkt den dagen, med en motor som bråkade, vi borde ha väntat en dag eller två och undersökt vad problemet var... men det gjorde vi inte. Vi hissade seglen och såg Saint Martin bli mindre och mindre bakom oss. De två första dygnen hade vi 4-5m/s bidevind. Allt rullade på och vi fick 2 st Barracudor (som vi inte vågade äta) och en Mahi Mahi. Två morgnar på Jannes vaktpass såg han delfiner.

Dag 3-4 började vi på allvar märka av att vi började få allvarlig strömbrist. Vi hade igång våra två kylskåp, och solpanelerna och vindgeneratorn orkade inte ladda upp batterierna ordentligt. Vi stängde av ena kylskåpet och startade motorn för att få laddning. Den startade nu lika bra som den alltid brukar, men efter ett tag sjönk oljetrycket. Vi stängde av den och Janne började mecka. Spänningen i batterierna sjönk under natten till 8,4 volt och kylskåpet och alla instrument slocknade. Uppgivenheten började kännas av. Motorn är ur bruk. Vi har ingen ström. 1900 sjömil kvar till Azorerna i svaga vindar 2-4m/s. Farten låg på 1,3-2.5... Inte bästa utgångsläget precis. Men vi hade mat och vatten för över 3 månaders tid så nån nöd gick det inte på oss. Vi lag de värmekänsliga insulinerna i kylpåsar som med 2 dagars mellanrum ska ligga 10 minuter i färskvatten för att hållas kalla, så även våra diabetiker skulle nog överleva en längre tid till havs (utan ström) än väntat. Vi har batteridriven VHF och batteridriven GPS, så till Azorerna skulle vi nog kunna ta oss. Satellittelefonen, mobiler och pannlampor skulle vi troligen kunna ladda direkt ur solpanelen.
Janne kom fram till att det var diesel i motoroljan. Det verkade som att matarpumpen läckte. Vi hade en extra med och Janne bytte till den nya, bytte olja och startade upp. Motorn gick men det var ännu för mycket diesel blandad i oljan så vi vågade inte köra. Vi brukar normalt alltid ha olja till två oljebyten ombord, men nu hade vi bara med för ett byte. Vi bytte olja innan vi lämnade Saint Martin och stod i båtbutiken och övervägde om vi borde köpa för en omgång till men vi köpte inte. Det ångrar vi stort nu! På natten såg vi två segelbåtar på AIS. Strömmen var näst intill slut när vi ropade upp dem på VHF för att fråga om de händelsevis har extra motorolja ombord som de kan ge bort. Till all lycka hade de det, och de två franska bröderna i varsin båt ändrade kurs och kom till undsättning. De seglade förbi oss ruskigt nära och kastade över varsin halvfull dunk. Vi är evigt tacksamma för deras insats! Janne bytte olja igen och nu hölls trycket och vi kunde köra för motor. Lyckligtvis laddade batterierna upp igen och vi kunde återigen njuta av lampsken, instrument, kylskåp och fungerande eltoalett. Oljemängden minskade dock mer än väntat och stannade vid minimum sträcket. Det är ok, så länge det inte fortsätter sjunka, för då kan vi inte använda motorn. Tiger Lily hade inte ännu startat från Saint Martin så vi bad dem köpa några dunkar olja till, och så hoppas vi att de senare kanske kommer vår väg...

Följande vecka bjöd på fortsatt svaga vindar. Farten hölls oftast 2-3 knop. Malins pappa och Hans från Orginal Viking Rally försökte tappert guida oss till vind via meddelanden på satellittelefonen. Det var väldigt tacksamt, men vi saknade att kunna se prognoserna med egna ögon.

Efter oljeleveransen fortsatte vi för motor hela dagen. Barnen spelade Sänka skepp med Tiger Lily via VHF. Vi fick upp en 6 kg och 73cm stor tonfisk! Den resulterade i 2,5 kg kött som räckte till 4-5 väl tilltagna måltider åt hela familjen. En liten gul fågel kom ombord. Hela dagen skuttade den orädd omkring på däck, i sittbrunnen och i ett obevakat ögonblick for den in i båten. Mot kvällen kröp den in bakom instrument panelen i sirrbrunnen. Vi såg aldrig om den kom ut eller ej. Det blir spännande att se då vi kommer fram till Azorerna och skruvar upp panelen. En dag såg vi ett konstigt fenomen i vattnet 10 meter ifrån båten. Det virvlade oroligt på ett 2-3 meters område i vattnet. När vi kommit några hundra meter bort såg vi en val spruta och hoppa på ungefär samma ställe som vi såg virveln. Vem vet... kanske vi nästan höll på att köra på en val som vilade...?! 

Dag 16 blåste det inget alls och vi körde för motor hela dagen. Vid skymningen kom några små valar och var nyfikna på oss. Alltid lika mäktig känsla att få uppleva dessa underbara vilda djur så nära inpå. 1300 sjömil kvar och vi har nu börjat möta de livsfarliga maneterna Portugisiska örloksmän, med sina uppblåsta segel. De verkar ha ett stillsamt liv där de guppar på havsytan.

Dag 16. Det har nu vridit till rak motvind. Vi har i flera dagars tid haft 5-14 knops vind och gjort en fart mellan 2,5-3 knop. Vi har tagit oss långt norr om rutten. Vi fick nu info om att det är stiltje norr om oss och vi behöver nu ta oss sydväst istället. Vi körde för motor nån timme i den obefintliga motvinden, vi gjorde allt för dålig höjd med seglan då vågorna hade sämre vinkel på BB bog. Vi gör knappt några sjömil alls mot mål i detta läge. Nästa dag kör vi för motor igen. Barnen har börjat få hemlängtan nu och hoppas att vi snart kommer fram. Malin trivs väldigt bra i det stora hela, men de dagar vi knappt gör nån fart mot mål blir hon lite frustrerad och otålig, dagarna med 1,7 knops fart, kanske även åt fel håll pga motvind är lite jobbiga... Vi har inte oändligt med diesel ombord, så vi måste spara lite på den så vi har om det blir totalt stiltje. Janne igen är i sitt drömläge. Mitt på ett oändligt hav endast omringad av horisont. Barnen får trösta sig med att nog kommer vi fram så småningom trots svaga vindar och låg fart.

Dag 28. Fyra veckor till havs nu. Dagarna rullar på med sina vardagssysslor och skolarbeten. Vi har senaste veckan haft fortsatt dåliga vindar och har då antingen kryssat med väldigt dålig vinkel i 2 knops fart framåt, men vi har också kört ganska mycket för motor då farten blivit konstant under 2 knop. Vilken fart vi gjort mot mål då vi kryssat vill vi inte ens tänka på... Men idag kom vind!!! Och akterifrån! Oj så vi njuter. Dagar som denna då vi kunnat segla rakt mot mål ät väldigt lätträknade. Mot kvällen ökade vinden i till 15-20 m/s och vågorna växte till sig och kom med korta intervaller. Vi revade ordentligt så det var inga större problem, men visst satt vi och fasade för att nåt skulle kunna gå sönder... Den hårda vinden höll i sig ett drygt dygn, sen återgick det till svag bidevind. Vindrodrets vindflöjel revs bort i den hårda vinden. Till all lycka hade vi 2 i reserv. 560 sjömil kvar.