Atlanten Kap Verde - Karibien

24.12.2022

30.11- 12.2022

Efter lunchen kastade vi loss. Vi hade förvånansvärt lite fjärilar i magen. Det kändes mest som starten på en vanlig segling. Vindprognoserna såg inte bra ut. De stabila passadvindarna som vi hoppades på infann sig inte. Ett stort stiltjeområde hade lagt sig rakt i vår väg. Vi kunde ha väntat minst en vecka till innan vi avseglade för att kanske få mera vind, men det ville vi inte. Vi hade som plan att segla runt stiltjet på södra sidan. Fågelvägen rakt över var det 2152 NM. Första halvan av sträckan hade vi svag vind, allt för svag. 2-5 m/s. Vi seglade med storsegel och utspirad genoa. Vinden rakt bakifrån. Det flaxade tidvis mycket i seglen pga den allt för lätta vinden i kombination med vågorna, trots att vågorna var snälla och små. Vi fick råd angående vädret via satellittelefon av Malins pappa och i början av sträckan av Tiger Lily som ännu hade internet då de startade en vecka efter oss pga lite strul. När vi kommit så långt söderut att vi kommit undan stiltjeområdet och kunde ändra kursen rakt mot Grenada, var vi ungefär halvvägs och vindarna hade lyckligtvis börjat öka i. Resten av seglingen hade vi 8-9 m/s. och tidvis ännu hårdare i byarna. Vågorna blev större då vinden ökade men de blev ändå inte väldigt stora. Sen vi började använda sjösjukeplåster istället för piller har det fungerat bättre med sjösjukan. Janne blir nästan aldrig sjösjuk, men vi andra hade plåster och vi var till vår förvåning inte sjösjuka i princip alls över hela atlanten. Vilken lycka! Vi har bakat nästan dagligen. Äppelpaj, bullar, kladdkaka, chokladbollar, plättar, pizza, bröd mm. Vi har också haft ganska bra fiskelycka. 6 Mahi Mahi har vi fått upp. Den största var 5 kg och 97 cm. Det är spännande att sitta och snegla på fiskelinan för att se om någon stackare har fastnat. Men vi borde ha köpt flera "bläckfiskar", som används som drag. Vi hade bara två. Det ena förlorade vi i ett tidigt skede och det andra tappade vi då vi hade 300NM kvar till Karibien. Vi har försökt tillverka egna drag också (av en Bephantenetub, tandkrämstub och en arbetshandske) men de har hittills inte gett napp, och nu har vi inga krokar kvar. Att fiska har varit svårt stora delar av överfarten på grund av något sorters sjögräs. Det kan komma allt från 30 meter stora fält med sjögräs till små klimpar. De fastnar i fiskedraget förståss. Vi får ta bort sjögräs 20 gånger om dagen...

Med ombord har vi totalt 760 liter vatten. 400 liter i båtens tankar, 120 liter i dunkar på däck och 240 liter i köpta flaskor. Diesel har vi 400 liter i båtens tankar och 100 liter i dunkar på däck. Att duscha ombord är inte alltid så lätt. Speciellt på den senare halvan av färden då vågorna var större. Vi sparar så mycket sötvatten vi kan, så duschningen blir enkel med en hink havsvatten på akterdäck. Sen spolar vi av oss med sötvatten i en trycksprutflaska. Diskningen sker på liknande vis. Vi diskar i kallt saltvatten med diskmedel och sköljer sen med sötvatten i trycksprutflaskan. Matlagningen fungerar bra tack vare att vi är förskonade från sjösjuka. Barnen kokar ganska mycket mat själva också. Men vi får vara väldigt försiktiga med kokande vatten då båten kastas runt i vågorna. På morgnarna börjar vi alltid dagen med havregrynsgröt. Måltider förövrigt har varit mycket pasta- och risbaserade med bacon, korv eller konserver till. Tack vare vår fina fiskelycka har vi ofta fått äta väldigt färsk fisk också. Det blir att försöka hitta på olika sätt att tillreda fisken så den inte blir så enformig. Panerad Mahi, Stekt Mahi, Mahi i ugn, Mahi i gräddig sås, Mahi i currysås, Mahipaj, marinerad Mahi... Alla är eniga om att panerad Mahi med klyftpotatis är favoriten. Det går förvånansvärt bra för barnen. De hade i förväg fasat över att det skulle ta hela 3 veckor över atlanten, men dagarna rullar bara på och de är nöjda. Vi jobbar på hårt med skolarbetet och de är motiverade. De hör mycket ljudböcker och sagor, pysslar och bygger lego, och givetvis spelar ganska mycket på telefonen också. Hela familjen har snöat in sig på två olika ordspel på telefonerna, och det är glädjande att se hur de har fått väldigt mycket bättre ordförråd och rättstavning. Det blir faktiskt inte långtråkigt ombord. Det finns mycket tid för samtal och det känns som vi har kommit varandra ännu närmare. Barnen har mycket funderingar om framtiden och studier som de ventilerar. Disk och matlagning tar sin tid, och så rullar dagarna på. Malin och Janne har vaktschema från kl 19-07 varje natt. 3 timmars vaktpass. Det händer inte så mycket såhär långt ute till havs så vi kan sova i 20 minuters knyckar på våra vaktpass, så för det mesta känner vi oss helt utvilade efter natten. Annars får man ta sig en lur på dagen. Det kan gå dagar utan att vi ser andra båtar. I början såg vi delfiner två gånger men sedan dess har vi inte sett varken delfiner eller valar. Men någonting som mästerfiskarna tror var en haj, såg vi en dag då vi just upptäckt att vi fått en Mahi på kroken. Men i nästa sekund kom en hajfena farande och Mahin var borta... I början av seglingen kom många och stora flygfiskar på däck varje natt, men sedan dess kommer ytterst få och de är pyttesmå. Trevliga vita fåglar med väldigt skrangliga ben och krokig hals kommer ibland på besök. En hel flock satt flera timmar på bommen. Portugisiska örloksmän har vi sett flera av också. De är väldigt giftiga maneter med lila ryggsegel som flyter runt på havsytan.

3 gånger under seglatsen har pilslarmet börjat tjuta, det innebär att den automatiska länspumpen har startat. Det är alltså vatten i båten! Det visade sig komma från ljuddämparen som läcker. Detta behöver åtgärdas då vi kommer fram. Elförsörjningen har varit någorlunda tillräcklig hela resan, men från andra dagen av överfarten var det nog bara så att elen nog inte räcker till. Vi har två kylskåp, men vartefter att maten minskat har vi kunnat flytta över all mat i det ena kylskåpet och stängt av det andra. Elen räckte bättre till då men det är ännu för lite. Tyvärr är vi tvungna att köra med motorn som laddar batterierna en stund de flesta dagar för att vi ska klara oss. Framme i Karibien måste vi nog köpa flera solpaneler. En natt när Malin hade vaktpass och låg i sittbrunnen och tog en 20 minuters tupplur, så började det väsnas väldans från VHF:en. Det var en båt i närheten som ringde ett individual DSC samtal. Han sa att: "two squalls is just about to hit you". (Squalls är regnbyar med hårda vindbyar som kan komma från vilken riktning som helst. De är vanliga i dessa trakter) Han hade sett på sin radar att dessa squalls var på väg rakt mot oss och ville varna oss ifall vi inte sett dem. Tur var det, för pga strömbristen har vi inte igång vår gamla radar så vi hade ingen aning... Janne kom upp och vi väntade på vår första erfarenhet av squalls. Seglen var ganska revade redan så vi vidtog ingen annan åtgärd. En stund senare ringde båten upp oss igen och sa att squallsen ändrat riktning före de kom på oss och är nu på väg mot honom istället. Efter den natten började flera squalls per dag komma. Men de var endast som vanliga regnbyar där vinden ökade från 5 till 8 eller från 8 till 12 m/s. Riktningen ändrade nästan inte alls. Väldigt odramatiskt, men det kan ju bero på att vinden var ganska svag från början. När vi började se land lyste det upp i barnens ögon och de blev otåliga och ville vara framne nu! vVi ankrade vid Grand Mal på Grenada. Färgen på ön var så klargrön och fin. Vi är stolta och glada att ha korsat atlanten. 22 dygn tog det oss. Här väntar nya äventyr runt hörnet....